I en kolumn på Dagens Nyheters ledarsida igår (22/5) argumenterar Lars Calmfors för att industrins lönenormerande roll bör omprövas.
Han menar att industrimärket har hållit tillbaka löneökningarna, vilket har haft en positiv effekt på sysselsättning. Samtidigt har systemet varit dåligt på att uppnå relativlöneökningar. Detta är en bidragande orsak till att det råder stor brist på till exempel lärare och sjuksköterskor, enligt Calmfors.
Vidare konstateras att mycket talar för att efterfrågan på varor och tjänster och därmed på arbetskraft kommer att vara fortsatt hög på lång sikt i de mer hemmamarknadsinriktade sektorerna relativt den internationellt konkurrensutsatta sektorn.
Ett fortsatt lågt industrimärke skulle kunna leda till en kraftigt ökad sysselsättning givet att efterfrågan på arbetskraft i de mer hemmamarknadsinriktade sektorerna kan mötas av ett utbud. Men det kräver att vi lyckas med integrationen av de invandrare som kommit till Sverige och som utgör ett potentiellt sådant utbud. Om så inte sker kan ett lågt industrimärke leda till kronisk arbetskraftsbrist i de mer hemmamarknadsinriktade sektorerna eftersom den befintliga arbetskraften inte kan omfördelas med hjälp av relativlöneförändringar, enligt Calmfors.
Avslutningsvis varnar Calmfors för risken med att fortsätta i gamla hjulspår då spänningar kan byggas upp som så småningom leder till en systemkollaps. Då är det bättre att redan nu försöka reformera modellen.