Category Archives: Uncategorized

Lars Calmfors intervjuades idag i Ekonomiekot Extra. Diskussionen handlade bland annat om regeringens höstbudget. Lars sade att det är bra att olika transfereringar och bidrag har höjts eftersom dessa inte har räknats upp i samma takt som lönerna och BNP de senaste åren. däremot tycker han att det är problematiskt att dessa inte är finansierade och att regeringen därmed för en expansiv finanspolitik i högkonjunktur.

Diskuterades gjordes också enkla jobb och integrationen av utrikes födda på arbetsmarknaden. Lars ser framförallt två stora problem på arbetsmarknaden. Det första är att det på många håll både i privat och offentlig sektor råder stor brist på arbetskraft. Det andra är att arbetsmarknadsintegrationen av invandrare fungerar dåligt. Lars framhöll att han inte är särskilt orolig för de statsfinansiell kostnaderna för en misslyckad arbetsmarknadsintegration. Däremot oroar de sociala kostnaderna av ett tudelat Sverige honom mer. Det finns inga alexanderhugg som i ett slag kan lösa integrationsutmaningen men fler enkla jobb med olika avlastande funktioner skulle kunna bidra till att fler lågkvalificerade kommer i jobb. Samtidigt kan då dessa fungera som komplement till redan befintliga jobb, enligt Lars.

Lyssna på Ekonomiekot nedan. Intervjun med Lars börjar efter sju minuter.

Lars Calmfors och Per Skedinger från Arbetsmarknadsekonomiska rådet träffade igår den delegation från internationella valutafonden (IMF) som just nu är på besök i Sverige. IMF skickar årligen en delegation till Sverige som utvärderar svensk ekonomi och den politik som förs. Besöket avslutas med att IMF-delegationen presenterar ett uttalande om den svenska ekonomin. Under gårdagens möte diskuterades bland annat lönebildning och invandrares integration på arbetsmarknaden.

Du kan läsa mer om delegationen och om IMF på Riksbankens hemsida.

Idag publicerades Lars Calmfors artikel om industriavtalet och det så kallade märket som sätts av de internationellt konkurrensutsatta sektorerna.

Artikeln kan laddas ner här.

I en artikel på Arbetsmarknadsnytt idag skriver Jakob Stenberg om de förändringar i anställningsstöden som aviserats av regeringen och om ett seminarium vid Fores där stöden diskuterades.

Seminariet var ett inledande seminarium i Fores nya projekt Framtidens arbetsförmedling. Deltog gjorde Mikael Sjöberg, Arbetsförmedlingens generaldirektör, Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson, Anders Forslund från IFAU, Martin Ådahl, chefsekonom för Centerpartiet och Lars Calmfors.

I Lars Calmfors anförande vid seminariet avhandlades två olika delar i projektet: privata aktörer och anställningsstöd.

Lars inledde med att säga att det inte finns några bevis i forskningen på att privata aktörer generellt sett skulle vara effektivare än offentliga på att få arbetssökande i jobb. Allt tycks bero på hur man “riggar systemet” och en nyckelfaktor är hur förmedlingspengen utformas: Det gäller att hitta rätt balans mellan fast ersättning och prestationsersättning. En annan nyckelfaktor är bra system för att utvärdera de privata aktörerna.

Lars fortsatte med att säga att de svenska anställningsstöden är så generösa att det är en gåta varför de inte används i högre utsträckning. Arbetsmarknadsekonomiska rådet belyste denna fråga i en enkätundersökning förra året. Studien pekar på att förbättrad information kan öka användningen av stöden. Vidare uppgav nästan hälften av de arbetsgivare som använt anställningsstöd att de blivit mer positiva till stöden efteråt. En tredjedel av respondenterna uppgav att de skulle utnyttja stöden i högre utsträckning om det var möjligt att först göra så under en prövoperiod. Ytterligare en tredjedel uppgav att de skulle utnyttja stöden om de slapp arbetsgivaransvaret.

Calmfors underströk slutligen att arbetsmarknadspolitik är svårt och att det inte finns några alexanderhugg som i ett svep löser alla problem. Men det finns självklart saker som kan göras bättre, avslutade Lars.

I en artikel i Byggnadsarbetaren idag frågar sig Cenneth Niklasson var löneökningarna i byggbranschen tog vägen. Han menar att byggnadsarbetare förr i tiden kunde gräva guld under högkonjunkturer när efterfrågan på arbetskraft i byggbranschen ökade. I och med industriavtalet sattes denna mekanism ur spel, enligt skribenten. Enligt industriavtalet ska den internationellt konkurrensutsatta industrin sätta det så kallade “märket” som ska vara normerande för löneökningstakten även i andra sektorer.

I artikeln intervjuas Lars Calmfors som säger att “Det finns tendenser till att märket har blivit mer av ett tak än ett golv när det gäller löneökningarna.”

Lars Calmfors var igår (4/9) med hos EFN och diskuterade anställningssubventioner och integrationen av utrikes födda på arbetsmarknaden. Deltog gjorde också Siri Steijer, Timbro. Diskussionen kan ses i videoklippet nedan.

Lars berättade bland annat om resultatet från den enkätundersökning Arbetsmarknadsekonomiska rådet genomförde under 2016. Där framgick att en stor andel av arbetsgivare inte kände till de olika anställningssubventionerna.

I förra veckan recenserade Joakim Carlsson på ledarplats i tidningen Östra Småland veckan som gått. Avhandlades gjordes bland annat Donald Trump, attentatet på Las Ramblas och debatten om sänkta ingångslöner för att få fler i jobb. Alliansen, Finanspolitiska rådet, kallat “Sveriges onödigaste offentliga institution”, och Arbetsmarknadsekonomiska rådet, som beskrivs som “Svenskt Näringslivs Lakejkommitté”, fick sig en känga.

Carlsson menar att debatten om sänkta ingångslöner inte bygger på fakta. Som bevis för han fram faktumet att Per Skedinger, tillsammans med Mats Hammarstedt, föreslagit regelrätta experiment med sänkta minimilöner för att öka kunskapen om minimilönernas effekt på sysselsättningen.

Vidare hävdar Carlsson att den politiska höger och Alliansen inte är ute efter att lösa ett problem på arbetsmarknaden utan att de i stället “vill ge billig arbetskraft till företagen och att jävlas med facket…”

Marie Nilsson, IF Metalls nya förbundsordförande, intervjuades i tisdags av Arbetsmarknadsnytt. Där ger hon sin syn på industriavtalet och industrins märkessättande roll.

Marie Nilsson tror att industriavtalet kan överleva i minst 20 år till, om vissa mindre justeringar görs. Samtidigt tycker hon att man ska vara ödmjuk inför den kritik som finns.

Men Nilsson är tveksam till att låta lönerna i mer hemmamarknadsinriktade sektorer öka snabbare än i internationellt konkurrensutsatta sektorer, något som föreslagits av bland annat Lars Calmfors. Resonemanget går ut på att genom relativlöneförändringar omfördela arbetskraft till sektorer där efterfrågan är som störst och därmed motverka långsiktig kronisk arbetskraftsbrist i hemmamarknadsinriktade sektorer. Nilsson tror att det skulle leda till oro i lönebildningen:

“Då skulle vi sätta igång precis det som vi ville komma bort ifrån när vi skapade Industriavtalet en gång i tiden. Hemmamarknaden är inte utsatt för samma konkurrens som våra sektorer är. Det skulle bli en spiral med kompensationskrav, och hur ska vi hantera det? Det vore ingen klok lösning helt enkelt.”

Lars Calmfors skrev i onsdags i en kolumn i Dagens Nyheter om Arbetsförmedlingen och de förslag som framförts under senare tid – bland annat av Allianspartierna – om att lägga över förmedlingsdelen på privata aktörer.

Calmfors menar att Arbetsförmedlingen har hamnat i en ond cirkel där myndigheten idag måste hantera många fler personer med en svag anknytning till arbetsmarknaden än tidigare. Mer resurser går då åt till de arbetssökande medan mindre resurser kan läggas på att upprätta och odla kontakter med arbetsgivare. Sämre arbetsgivarkontakter gör i sin tur att färre sökanden slussas vidare till arbete. Då blir de arbetssökande fler (eftersom nya hela tiden kommer in) och än mindre resurser kan då läggas på arbetsgivarkontakter.

Calmfors tror att privata förmedlingsaktörer skulle kunna hjälpa till att effektivisera arbetsmarknadspolitiken. Men han varnar samtidigt för en övertro på effekterna av sådana reformer. Det hela hänger på hur systemet med privata aktörer utformas. En särskilt viktig faktor är hur ersättningen till de privata aktörerna fördelas på en fast och en prestationsbaserad del.

Vidare menar Calmfors att privatiseringsdebatten riskerar förflytta fokus från andra typer av reformer som är mindre drastiska men som ändå kan ha betydande effekter. Ett exempel på en sådan är informationskampanjer för att öka kännedomen om anställningssubventioner. Subventionerna måste också minska i antal och göras enklare. Det är också önskvärt att i vissa fall kunna låta arbetsgivaransvaret ligga på Arbetsförmedlingen eller matchningsföretag (till exempel ett bemanningsföretag) i stället för på företaget som använder subventionen.

Avslutningsvis understryker Lars Calmfors att problemen med dagens arbetsmarknadspolitik är så stora att det inte finns någon enstaka reform som skulle kunna lösa dem. Privata aktörer kan spela en viktig roll om privatiseringen genomförs på ett korrekt sätt men är sannolikt ingen deus ex machina.

The extended english summary of the Labour Market Policy Council’s third report – The Duality of the Swedish Labour Market   (Tudelningarna på arbetsmarknaden) – is now available. Download the extended summary here.

The report analyses the different dualities on the Swedish Labour Market:

– Non-tradable sectors can for structural reasons be expected to develop more strongly than tradable sectors. The pay bargaining norm, according to which the so called cost mark set by the tradable sector is to be followed by all other sectors may need to be modified in order to handle this situation.

– there is an overrisk of being in fixed-term employment among immigrants and low skilled. This is potentially a result of low wage dispersion. However, the analysis indicates that fixed-term employment can act as a springboard to permanent contracts.

– The gap in labour market attachment between natives and foreign born is shown to be larger than the traditional measures – employment and unemployment rates – reveal. This is due to a higher incidence of fixed-term, part-time and subsidized employment in the latter group.